Morgonspinning kl 09.30 med Sado-Linda. 3:a in i salen (japp, redan där börjar det...). Parkerade mig bredvid de två cyklistmännen (tja, det syns liksom på kläder och skor att de var av samma "art" som mig själv). De glodde ögonen ur sig på klubbtröjan (min jättegula Åstorps Cykelklubbs-variant) som jag har över t-shirten på uppvärmningen. Aha, cyklisttjej...
Sen började kampen. En vettig person, alltså inte en sån som jag, hade sett till att njuta av sin egen upplevelse, fokusera på sig själv och köra hårt och bra. Men jag är ju inte en sån där vettig person... Jag vet. De två bredvid mig verkade dessutom taggade på att ge den lilla cyklisttjejen en resa i svettets tecken och var precis lika tävlingsknasiga som jag själv...
Så det blev ett riktigt grispass. Grannen skruvade. Jag skruvade. Vi sneglade, hade koll, vem reste sig först och satte sig sist och sporrade nog varandra lite över gränserna idag. Det blev liksom ett internt race där framme. Tjyvgubben längst till vänster var en svår nöt att knäcka, han hade nog ärligt talat dagens bästa ben. Närmsta grannen fick dock ge sig och kroknade i sista spurten på 500 meter :-D
Tjejspö när det är som bäst :-D
Men jag skulle för bövelen aldrig röja för gubbtjyvarna att jag intog en närmast komaliknande position i soffan vid hemkomsten. Det hade sanningsenligt kunnat landa ett jetplan bredvid mig... Det bränner även betänkligt i baksidan av låren på ett sätt som jag aldrig känt efter spinning förut. Och käkarna har jag nästan gäspat ur led...
Maken suckade lite och undrade om jag ALDRIG bara kan göra en sak med måtta, lite lagom och kanske t o m vara lite normalt försynt. Kanske även tagga ner något på den där tävlingsinstinkten...
... hell no!
Vi ses på lördag gubbtjyvar!
jag trodde nog att det var helt omöjligt att jämföra med någon annan just i spinning... Hur vet du att grannen la på? Han kanske tog av ;-)
SvaraRadera